Ett liv efter VM 2010
Nu är det dags att börja satsa för vad ni vill
uppnå om två år. Vill du starta din första
160km ritt eller kanske försöka ta en medalj i SM
2012 då är det dags att ta tag i det hela -- nu.
Det tar tid att träna upp en häst och debatten och
tankarna om träning i Sverige har--- under många
år--- varit samma för bredden och elitsatsningen
dvs. att genomföra är att vinna, satsa långsamt
och långsiktigt, den svenska modellen med dressyrträning
och inriktning på hållbarhet.
Hastigheterna internationellt ökar och intresset för
sporten internationellt ökar. Ett större allmänintresse
finns i länder som Frankrike, Australien, Chile, Argentina
och Arabvärlden. Där sporten mer har tagit fasta på
Endurance (uthållighet med en klar "macho" inriktning).
Större prispengar på flera av de tävlingar arrangeras
internationellt gör även att farten ökar. Senaste
tävlingen Presidents Cup 160 km i Dubai vanns på
ett banrekord och ett nytt världsrekord i distansritt,
om man nu kan kalla slätlöp på sand för
en normal distansritt, på rekord tiden 6 timmar och 21
minuter
Presidents Cup är ekonomiskt bra att vinna, vinsten idenna
CEI*** 160 km ger en prissumma på tre miljoner kronor
plus en 4W-SUV till alla de fyra första ryttarna. Vinnaren
var detta år en 13-årig häst (arab) som gick
denna 16 mils ritt på genomsnitt på 25,18 km/tim.
Det var som vanligt ett stort starfält med 106 ryttare
varav 20 ekipage från USA och Europa. Och som vanligt
ökar man på slutet och ekipagen tar den sista sträckan
på 33,22 km/tim. Och ca 70 % uteslutna det vill säga
2/3 av startfältet kommer inte till mål eller blir
inte godkända vid slutbesiktningen.
Att jämföra dessa tider med våra tider på
våra svenska banförhållande är omöjligt.
Banan i Dubai är en preparerad ökensandbana och helt
utan backar, asfalt, skogs stigar och skrittsträckor. Vatten
till hästarna ca 5-10 km efter hela banan och snabb inpulsning
med kylning med kallt ( isvatten) in till grindarna. Och redan
nu jämförs dessa ryttare och deras tider med vad som
talas om kvaltider för landslagsryttare, men att tro att
vi någonsin får dessa tider i Sverige är otänkbart.
Men visst måste vi både rida fortare och få
mer anpassade banor för att rida fortare här i Sverige.
Det är bara så-- genom högre hastigheter- vi
kommer att nå internationella framgångar och vill
vi tillhöra eliten kommer det att krävas lite till.
Hög prestation kombinerat med hållbarhet borde vara
den svenska modellen och vår tävlingsform bygger
på att först i mål vinner. Då hastigheterna
internationellt ökar gör det också att intresset
för sporten internationellt ökar mycket på grund
av att det tar kortare tid och blir spektakulärt att titta
på.
I mitt tycke har vi för länge fallit tillbaka på
ett breddtänkande med klara eftergifter för hur man
tränar, rider och klär sig i disciplinerna dressyr
och hoppning. Många pratade mycket om hur vi ska bli accepterade
av de andra disciplinerna. Min tro är att man endast genom
internationella prestationer kan bli erkända --just the
way we are!
Så vad kan vi göra?
Vad kan du göra?
Våga satsa och våga tro på att det går
vilket Maria Hagman visade nyligen nere i Tyskland.
Vi har länge koncentrerat oss ofta på vilken typ
av hästar vi vill ha, hur de ska utbildas, vilka gångarter
de har och hur träningsupplägg och matchning ska se
ut. Men kanske glömt bort att våga, våga rida
fortare.
Och som alla vet så krävs det en hel del hårt
arbete för att nå toppen. Och du måste våga
sticka ut, våga ta nya och egna vägar. Om det är
dit man vill så måste du komma dit genom egen kraft
inte genom andras misslyckande. Du måste se över
den tekniska förutsättningen. Du måste kunna
rida och träna fortare hemma. Du måste se över
dina fysiska förutsättningen.. Du ska själv vara
i kondition att rida hästen på rätt sätt
i högre hastigheter och ha en bra grundsits men inte då
inte den klassiska dressyrsitsen
Du måste ha den psykiska förutsättningen. Du
ska kunna fokusera och kunna ta medgång såväl
som motgång, för 70 % av de som försöker
rida fort kommer inte att bli godkända i mål.
Och du måste ha den brinnande viljan och envisheten att
arbeta hårt, verkligen vilja nå dina mål samtidigt
som du fortfarande är ödmjuk och villig att lära
nytt
För ännu är vi inte allt………….
/Ingrid Boström
