Vad kan arrangörer och ryttare tänka på vid genomförandet av distanstävlingar

Nu närmar sig tävlingssäsongen och både ute på tävlingarna och på olika bloggar brukar det dyka upp kommentarer om de olika tävlingarna som genomförts. Som ryttare tänk på att vara rädda om våra arrangörer och gnäll inte på ovidkommande små saker.

Lämna gärna information till arrangören om det som var bra och konstruktiv kritik på sådant som går att förbättra. Och klaga samt berätta bara om sådant som är farligt för hästar och ryttare. Om du har upplevt saker som absolut påverkar att du kan genomföra som ekipage och om det är skaderisk för hästarna är det förståligt med kritik inte annars. Jag har dessvärre många gånger under mina år som ryttare hört arga kommentera till funktionärer på tävlingar som absolut inte hört hemma inom vår sport. Och det finns säkert flera gånger jag själv har kunnat uppträda bättre och trevligare mot arrangörerna. Jag vet att det ligger ett stort arbete bakom att ordna en distansritt.

Vad skulle arrangörerna kunna göra bättre för att hjälpa ryttarna och annat för oss ryttare att tänka på:
Det är jättebra om det finns stallplatser vid tävlingsplatsen men självfallet behöver de inte räcka till alla, jag tror att många ryttare är glada och nöjer sig med möjligheten att sätta upp hagar på nära avstånd från tävlingsplatsen. Då det kan vara olämpligt (inte tillåtet) på tävlingsplatsen så kanske på en hage på gård inom gångavstånd.

Det är bra om de kortare klasserna startar så sent så att i princip alla kan resa dit utan att behöva övernattning och stallplats, Det vill säga en 5 mils ritt kan starta 11.00. De gör också att det blir mer liv och publik på plats för deltagarna på de längre klasserna vid målgången.

Internationellt på mästerskapen är det nästan alltid väntetider i veterinärgrinden vid de första grindarna och re-inspektion och re-examniation har alltid förtur. Men det är inte alltid de tar hästarna i turordning i enlighet med hur länge de har väntat på sin tur. En förklaring på detta är att ryttarna inte alltid ska kunna se att de har väntetid efter de att de har begärt puls. Man kan annars räkna in den beräknade väntetiden och begära puls på 66-68 med vetskapen av att man får vänta och på så sätt vinna tid på att det är köigt.

Det är bra om arrangörerna underlättar för snabb grooming på tävlingsplatsen. Att det är bestämt redan innan var ekipagen får sätta upp tält etc. Och att de lämnar en ordentlig öppen yta för snabbgrooming som är fri från tält nära ingången till veterinärer och pulsningen. Många har så mycket saker som är i vägen för ryttarna och de kan ju vi ryttare även tänka på att inte ta för stor plats och ha saker i ”gångstråken” där hästarna ska gå. På Internationella tävlingar är den anvisade ytan per land lika stor för alla länder.

Visa med kalk hur nära vet (pulstiden)man får snabbgrooma och se till att det finns plats för andra ekipage att passera.

Planera tävlingsplatsen för snabba "flöden". Korta och raka sträckor mellan in-tid, snabbgrooming och pulstid.

Vatten vid snabbgroomningsplatsen samt vatten ute på banan. Vatten på banan minskar bilkörandet och ger en ”fair” chans för ryttare utan groomar.

Inga högtalare, tält, start och mål precis vid pulstagningen. Flygande tält eller en rockig låt kan pulsen att gå upp på det flesta även väl tränade hästar.

Informera veterinärerna om att det är bra- att gå in på hög puls om pulstiden är kort. Det vill säga puls 64 är "bra" vid en tävling på 120 km om man har mindre än 3 minuter in till grinden och har ridit på i ett bra tempo. Många veterinärer har gett många negativa kommentarer om detta till många ryttare.

Vid CR och 50 km tävlingar är det många av nya ryttarna som startar. Och dessa har även ovana groomar och hästarna är ovana vid miljön och stora startfält. Här tycker jag att funktionärer och veterinärer ska ha lite extra förståelse för att hästarna kan bete sig lite ”illa” och att ryttarna inte alltid vet hur allt går till på tävlingsplatsen. Alla måste ha en chans att få träna och lära sig i en tävlings situation. Men ryttarna måste också förstå att ritter som CR-ritter och ritter runt 50 km inte i första hand ska ses som tävlingsritter utan som träningsritter och anpassa tempo samt inte stressa för att komma in fort till vet.

Vi har vid tidigare landslagsträffar fått förslag från ryttarna vad de vill att arrangörerna ska göra för att underlätta för ryttaren. Och vad som krävs av arrangörerna för att vi ska komma upp i de hastigheter som de rider på internationellt.

Det som står högst på önskelistan är:

• Bra veterinärer. De ska vara erfarna distansveterinärer som är vana att se distanshästar och att de ska veta vad deras roll är. Veterinären ska bedöma om hästen kan fortsätta att tävla och till sist godkänna dem i slutbesiktningen. Det kräver snabba veterinärer som har god överblick över hästen och som har kurage att både "fria och fälla" och som på ett enkelt, trevligt och informativt sätt kommunicera detta till ryttaren eller groomar.
• Att banan är välmarkerad är viktigt och ger en bättre rytm i ridningen
• Så få fordon som möjligt på själva banan och gärna begränsning i var man får grooma och var man får köra.
• Snabba flöden i veterinärgrinden se även ovan det jag skriver om att tänka.
• Undvika allt för sank mark såsom kärr etc, vägar med stenkross, farliga vägkorsningar och långa skrittsträcker. Det går kanske att dela upp en lång skritt stäcka i två kortare med att tillåta trav emellan.
• Det är inga problem att rida samma sträcka flera gånger om underlaget håller för detta
• Bra sista sträcka med möjlighet till slutspurt,

/Ingrid Boström